Idag, den 13 november 2011, är det precis tio år sedan jag började jobba på Skolbibliotekscentralen i Göteborg. För tio år sedan hade jag inte varit mer än tre år på något jobb jag överhuvudtaget haft. Jag har jobbat på Sandö U-Centrums (Center för U-landsutbildning, som det hette) bibliotek, på bensinstation och på skolor, bland annat som elevassistent. På de skolor jag jobbat har jag också alltid sett till att ha ett nära arbete med biblioteket.
Jag har alltid varit intresserad av litteratur, har alltid sett ett bibliotek som ett centrum för ökad kunskap och vidgade vyer (självfallet, varför skulle man inte det?). Innan jag började jobba inom skolan hade jag nog dock aldrig tänkt konkret på hur man kunnat arbeta med bibliotekets möjligheter för att vidga hela skolans uppgift; bildning, kritiskt tänkande, informationskompetens, empati, fantasi; överhuvudtaget all förståelse oavsett ämne eller situation.
Sedan jag började jobba på Skolbibliotekscentralen har allt det fått en ny dimension i mitt förhållningssätt till litteratur, i mitt förhållningssätt till vårt arbete att fungera som ett stöd och som ett komplement till skolbiblioteken. Jag har lärt mig mer om hur man kan jobba med böcker med barn i alla åldrar, har lärt mig mer om hur man kan integrera skönlitteratur i temaarbeten i skolan, har lärt mig mer om hur man kan öka läsintresset hos ovilliga läsare i unga år via olika slags läsprojekt. Det har varit lärorikt; det finns så många idéer att ta del av, det finns så många sätt att arbeta på. Det som är riktigt kul är att det är så många som faktiskt gör det. Arbetar med böcker, arbetar med läsning, med alla former av litteratur, alla former av texter, med alla former av medier som stimulerar läsning, läsförståelse, bildning, kritiskt tänkande, empati, fantasi, förståelse. Böcker, datorer, läsplattor, surfplattor, smarta telefoner, informationskompetens, IKT, sociala medier, allt. Det vore så vackert om utvecklingen fortsatte i samma riktning, fortsatte att utvecklas, men att den också alltid inkluderade skolbiblioteken, som ett centrum, som ett nav i hela skolverksamheten.
Jag kan ibland tycka att mitt arbete på en Skolbibliotekscentral är tudelat: Å ena sidan saknar jag kontakten med eleverna, med barnen, med lärare och andra pedagoger i det konkreta arbetet. Vi är inte en del av skolan på det sättet, vi arbetar gentemot skolbiblioteken, skolbibliotekarierna; vi arbetar inte mot pedagoger eller skolors sätt att undervisa, i alla fall inte där skolbiblioteken inte är en central del av den. Å andra sidan kan jag bidra med omvärldsbevakning, visa på goda exempel, visa hur andra kan arbeta, visa hur andra lärarlag integrerar skolbiblioteket i sin undervisning och genom det både ökar kvaliteten i undervisningen och gör arbetet både lättare, friare och bredare.
Det har varit år som gått fort. År som lärt mig mycket, och år som ger förhoppning om mer. I och med en ny skollag som stipulerar att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek borde skolbibliotekens roll stärkas på alla skolor. Och att det inte ses som en belastning, utan en tillgång, som det är, som en pedagogisk resurs, och att det integreras i undervisningen överallt. Så att skolbibliotekens roll blir vad de ska vara: Ett centrum för bildning, kritiskt tänkande, informationskompetens, empati, fantasi; överhuvudtaget all förståelse oavsett ämne eller situation.
Jag har arbetat på Skolbibliotekscentralen i tio år. Tio oavbrutet inspirerande år. Jag hoppas att det blir några tiotal år ytterligare. Och att vi har möjligheten att stötta och hjälpa till i skolbiblioteksutvecklingen hela tiden. På alla sätt. Tio år. Det känns som att jag knappt börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar