Bio Kontrast och en antikrigsfilm.

Jag har alltid gillat film. Jag vet, jag minns inte, men jag har fått berättat för mig, att den första film jag upplevde på bio var Disney's Djungelboken. Jag var ett par år gammal. Jag tror jag sov mest i mammas famn. Jag minns matinéer, jag minns premiärkvällen för Star Wars, jag minns att jag samlade filmaffischer. Undrar var de är nu? Både skräck- och actionfilmer. Jag minns att jag och mina föräldrar övertalade de som satt i biljettluckan så att jag kunde komma in och se första Alien-filmen på Thalia i Kramfors, fastän jag hade några år kvar till stipulerad åldersgräns.

Men framför allt minns jag Bio Kontrast. Folkets Bio. Jag tror det under en period var en Bio Kontrastafton en måndag i månaden. Filmen kostade tio kronor, och det var riktiga guldkorn. Minns framför allt två filmer jag såg, även om det ju var fler, alla kvalitetsfilmer. De filmer jag minns är dels 2001 – ett rymdäventyr (som min granne och kompis Mikael blev uttråkad av och ville gå därifrån efter en halvtimme) och Johnny var en ung soldat (Johnny got his gun):

Jag kan inte minnas en film som tagit tag i mig, ruskat om mig, och stannat kvar hos mig på det sätt som den gjorde. Om mannen som rycker ut i första världskriget, som blir skadad, som förmodas vara ett kolli, och som vårdas som ett slags experiment, utan ögon, öron, näsa, tunga, armar, ben. Bara som ett bylte under ett uppspänt tyg. Egentligen få exteriörer, från från krigets vardag; mest mannens tankar, funderingar, frågor och minnen. En obehagligt stark antikrigsfilm.

Den fanns kvar i minnet länge, länge, ibland aktivt, ibland latent, men jag lyckades glömma namnet på den. Det var i slutet av nittiotalet som min vän Peter till slut lyckades knäcka filmens namn. Eller snarare bokens, Dalton Trumbos förlaga, jag tror inte han hade sett filmen. Jag hittade den till slut på DVD och har sett den igen ett par gånger. Den är inte lika omskakande som jag minns den, men några scener, framför allt mot slutet, tär fortfarande på hjärtat.

En liten märklighet i sammanhanget är att den ju dök upp i den långa videon till Metallicas One i slutet av åttiotalet, men jag lyckades trots det inte hitta några uppgifter om filmen. Jag hade visserligen inte dator eller Internet på den tiden, och jag kanske inte var tillräckligt envis. Men ändå. Det borde ju ha gått.

Nå, jag är tacksam att jag fann den, den där gången. På Bio Kontrast. På biografen Thalia i Kramfors. Undrar bara vilka de andra filmerna var. De som jag också vill se igen.