tisdag 6 december 2011

De äldres skivor, del 1: Don Curtis.

Jag har skrivit tidigare om mitt musikintresse, hur det vaknade, att det varit en stor del av min vardag i många år nu. Numera har jag en försvarlig mängd musik: LP, 7”, 12”, kassettband, CD, DVD, på dator. Allt är naturligtvis inte alltid bra, jag har köpt en hel del på chans eller på grund av en eller två låtar där resten inte matchat det jag köpt det för. Och jag slänger/säljer/donerar nästan aldrig något. Lite dumt, kanske, men jag ser det som att det jag lyssnar på blir en del av mig; det som är bra, det som är medelmåttigt, och det som är rent sorgligt. Allt är kvar. Allt är jag.

Innan jag börjat skaffa mig det jag velat ha, innan jag ens visste vad jag ville ha, vad jag gillade, brukade jag gå igenom mina föräldrars skivsamling. Precis som det ska vara, så var det väl inte allt jag gillade där. Men det var där jag hittade instrumentalskivorna jag själv skrev texter och sjöng till. Där hittade jag också en samlingsbox med sextiotalsmusik (som jag så här snart 25 år senare ännu har kvar – Jag lovar att lämna tillbaka den! Lovar!) och ett par klassiska skivor jag gillade.

Min mor hade en samling 7”-singlar samlade i en röd liten ”plastbok”, med plastfickor där skivorna kunde stoppas in. Den rymde väl en 15-20 singlar. I den hittade jag singeln In the Corners med Don Curtis. En låt jag gillade. Gillade också B-sidans Red Indian Brother. Pressad på röd vinyl. Den fastnade liksom, den försvann inte ur sinnet efter ett par lyssningar. Jag kommer på mig själv med att nynna lite på den ibland. Har lite nu och då kollat på YouTube efter den, men utan resultat. Gjorde det igen ikväll, och..:



Ah! Gillar den än mer nu, faktiskt. Det var längesedan jag hörde den. Gillar psykanslaget, wah-wahgitarren, de i slutet av sextiotalet i genren tidstypiska inslagen. Minns att min mor berättade att hon köpt den av honom själv, när han gått runt och sålt den egenpressade singeln. Minns dock inte om han var klädd i indiandräkt vid tillfället. Men oavsett vad är jag tacksam över att min mor köpte den. Och att jag hittade den röda skivan i den röda samlingsboken/-mappen. Ah..! Tar och lyssnar på den en gång till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar