Två femtonårsfiranden och en skivsläppsfest.

Det var i mitten av förra veckan jag kom att tänka på det. I mitten av förra veckan bastunerade Luleå Hockey ut att det var femton år sedan de vann sitt första och hittills enda SM-guld i ishockey... Jag minns det mycket väl. Jag såg matchen på TV i ungkarlskollektivet vid Redbergsplatsen, tillsammans med i alla fall Pelle, Olle och Stefan. Kan tänka mig att Lasse och Mats också var med. Och Pigge. Och några andra. Jag minns vi firade. Jag minns vi gick till Magasinet. Jag hade min gamla Luleå Hockeymössa på mig hela kvällen. Sen erkänner jag att jag inte minns så väldigt mycket mer... Men det var värt att fira. Men jag minns också vad mer som hände den påskhelgen. Luleå vann guld på påskafton, på lördagen. Under resten av helgen repade vi i popbandet jag var med i ganska ofta, nästan varje dag. Anledningen var att vi skulle släppa vår skiva direkt efter påsken.

Vi repade mycket inför den helgen, eftersom alla inte kunde alla dagar under påsken. Vi repade vid tiotiden på skärtorsdagen och var klara vid tolv-halv ett. Det här är bara femton år sedan, men den skärtorsdagen stängde Systembolaget klockan ett och vanliga affärer och köpcentrum klockan två. Men vi repade. Torsdag, jag tror både lördag och måndag också. Jag minns att våra planer var att börja med att köra En gång till.

Sen kom tisdagen den 9/4 1996. Jag minns egentligen inte så mycket av dagen, för det var en massa hattande fram och tillbaka med saker som skulle ordnas och saker som skulle hämtas och saker som skulle lämnas. Vi hade skivsläppsfesten på Nefertiti i Göteborg, och jag tror att vi precis hade riggat upp instrumenten, när vi plötsligt fick samtal om att postens bud varit och lämnat ett paket hos ovan nämnda ungkarlskollektiv. Paketet kunde avhämtas på Posten. Klockan var fem. Posten stängde sex. I paketet låg våra nypressade skivor.

Vi hann. Vi hann rigga, vi hann soundchecka, vi hann ordna med glasen med champagne och med jordgubbarna dagen till ära. En skiva med titeln Champagne & Trumpeter måste firas med champagne och jordgubbar. I äkta Wimbledonstil. Vi kunde slappna av. Vi kunde hinna bli nervösa igen.

En grymt rolig kväll. En sån man minns, trots att man inte kan återkalla detaljer. Det var kul. Jag tycker fortfarande det är en bra skiva. I lördags var det alltså femton år sedan den släpptes och sedan vårt skivsläppskalas. En skiva som är värd att fira. Till exempel med ett Födelsedagskalas.